När man kommer hem från en sån här resa så gäller det att passa på att spinna vidare, vi planerar nu nästa resa i maj eller juni, vet inte riktigt när ännu, men under tiden så går vi igenom den behovslistan som finns på Vaggans hemsida och ser vad som kan finnas som vi kan samla in, det är mycket så vi jobbar, ser behovet och sen söker efter någon som vill skänka.
Något som jag nappade på i den listan är tex.
3 st mixer
2 köttkvarnar
2 stora grytor
6 rostfria kastruller 2 liters
8 stora termosar
det borde vara lättare att samla in pengar och köpa det i Litauen tycker jag, eller hur?
Vem vill sponsra? någon som har kontakter tex inom Elektrolux home?
//Pia
tisdag 14 februari 2012
fredag 10 februari 2012
Summering av resan!
Vilken underbar resa och vilka fantastiska människor vi har träffat. Vi har sett två länder och dess olikheter, och det har varit mycket intressant.
Vi har också blivit bemötta på ett mycket fint och välkomnande sätt av personal på barnhemmen, vilket gör att det känns extra roligt att hjälpa till.
Det Vaggan har gjort i Kaunas i Litauen är hur bra som helst, barnhemmet är nyrenoverat och fräscht, men fortfarande saknar barnhemmet de små resurserna som gör att barnen får det där lilla extra, och det märks att det finns en tanke bakom hela verksamheten, det är härligt att se.
Barnhemmet i Riga är i startgroparna och det märks, men det finns redan nu en glädje och omtanke där, som liknar den som finns i Kaunas.
I Siaulilai som inte har någon organisation bakom sig som Vaggan ser man skillnader, det är ett barnhem, inget rehabiliteringscenter med visioner som i Kaunas och Riga.
Man kan säga så här, brist på skor verkar det vara på alla barnhemmen, det blir ett mål tills nästa gång att samla in.
Vi som reste denna gång var Pernilla, Pia, Mette & Gunilla
Vi har också blivit bemötta på ett mycket fint och välkomnande sätt av personal på barnhemmen, vilket gör att det känns extra roligt att hjälpa till.
Det Vaggan har gjort i Kaunas i Litauen är hur bra som helst, barnhemmet är nyrenoverat och fräscht, men fortfarande saknar barnhemmet de små resurserna som gör att barnen får det där lilla extra, och det märks att det finns en tanke bakom hela verksamheten, det är härligt att se.
Barnhemmet i Riga är i startgroparna och det märks, men det finns redan nu en glädje och omtanke där, som liknar den som finns i Kaunas.
I Siaulilai som inte har någon organisation bakom sig som Vaggan ser man skillnader, det är ett barnhem, inget rehabiliteringscenter med visioner som i Kaunas och Riga.
Man kan säga så här, brist på skor verkar det vara på alla barnhemmen, det blir ett mål tills nästa gång att samla in.
Vi som reste denna gång var Pernilla, Pia, Mette & Gunilla
måndag 6 februari 2012
Barnhemsbesök i Riga
Det kändes som en värmebölja ute när det bara var -15 på morgonen. Vi skulle ta oss till barnhemmet själva så det blev enlång stund tillsammans med Google Maps, som är fantastiskt bra, vi lyckades hitta nästan rätt på en gång. Barnhemmet Plavnieki låg i en sliten den al Rigas utkant och byggnaderna runt omkring såg inte mycket ut för världen, men känslan när vi steg in där kändes ändå positiv.
På detta barnhem bor det ca 100 små barn och några riktigt handikappade som är äldre, Det finns 3 andra barnhem som hör ihop, där finns det större barn från 6-18 år, och ett hem med handikappade barn, men vi besökte bara detta för små barn denna gång.
Förorts hus i Riga
Barnhemmet
Inne på barnhemmet skulle det behövas en upprustning i korridorer m.m. är det ganska slitet och mörkt, men barnens lokaler är ljusa och stora
På Glasdörrarna har de målat roliga figurer som ger ett bra ljusinsläpp
och ger lokalerna mer liv.
Vi fick se 2 olika avdelningar, bla en avdelning med handikappade barn, som låg ner, den ena med ett mer tragiskt öde än den andra, men det var ganska likt ett svenskt boende för handikappade. En liten pojke hade lungor som inte fungerade och låg där och rosslade, och dessutom då en hjärnskada på det, hemskt att se.
Men det fanns en riktig liten solstråle som hade höftproblem och ett litet ben som inte mådde bra, han skulle snart få opereras, det skall bli roligt att följa honom, och se nästa gång vi är i Riga, han var 9 månader och hade en ställning på fötterna.
Det var mycket kartonger som behövdes packas upp, ett helt rum faktiskt
Mette skriver listor
Pernilla packar upp fina skor
Barnhemspersonalen blev glad över tandborstarna från Tepe
På detta barnhem bor det ca 100 små barn och några riktigt handikappade som är äldre, Det finns 3 andra barnhem som hör ihop, där finns det större barn från 6-18 år, och ett hem med handikappade barn, men vi besökte bara detta för små barn denna gång.
Inne på barnhemmet skulle det behövas en upprustning i korridorer m.m. är det ganska slitet och mörkt, men barnens lokaler är ljusa och stora
På Glasdörrarna har de målat roliga figurer som ger ett bra ljusinsläpp
och ger lokalerna mer liv.
Vi fick se 2 olika avdelningar, bla en avdelning med handikappade barn, som låg ner, den ena med ett mer tragiskt öde än den andra, men det var ganska likt ett svenskt boende för handikappade. En liten pojke hade lungor som inte fungerade och låg där och rosslade, och dessutom då en hjärnskada på det, hemskt att se.
Men det fanns en riktig liten solstråle som hade höftproblem och ett litet ben som inte mådde bra, han skulle snart få opereras, det skall bli roligt att följa honom, och se nästa gång vi är i Riga, han var 9 månader och hade en ställning på fötterna.
Det var mycket kartonger som behövdes packas upp, ett helt rum faktiskt
söndag 5 februari 2012
Söndag i Riga!
Idag har vi haft en skön slö dag och turistat, vi gick genom gamla stan för att hämta bilen och då råkade vi hitta en affär där de sålde fina tvålar m.m. oemotståndligt för 4 tjejjer, så det blev ju ett och annat inköp.
sen åkte vi till Central Market som är de där stora hangarerna som ligger nära gamla stan, det var så där, mångafina små grönsaksstånd där det sålde goda inläggningar med kål..typ Pizzasallad a`la super gott :-)
den röda var lite söt, den gula var med chili och vitlök, jag köpte lite av varje, för att ta med hem :-)
Efter det skulle vi åka till Jurmala och äta lunch, tyvärr så körde vi åt fel håll så vi var tvungna att vända och köra igenom hela stan igen och ut på andra sidan, jaja..så kan det gå. Jurmala var i alla fall jätte fint, kan tänka mig hur det ser ut på sommaren, måste åka hit med familjen, helt klart. Tog inga bilder där för det var så kallt och igenbommat överallt. Vi åt lunch på en lokal restaurang där det var prisvärt faktiskt, en grillad kyckling filé med pommes ch sallad för ca 70:-, annars tycker jag att Lettland är dyrt. inte alls så låga priser som jag räknat med.
Dagen slutade på TGI Fridays med en öl och lite snacks, det var trevligt. Imorgon blir det barnhemsbesök igen.
sen åkte vi till Central Market som är de där stora hangarerna som ligger nära gamla stan, det var så där, mångafina små grönsaksstånd där det sålde goda inläggningar med kål..typ Pizzasallad a`la super gott :-)
den röda var lite söt, den gula var med chili och vitlök, jag köpte lite av varje, för att ta med hem :-)
Efter det skulle vi åka till Jurmala och äta lunch, tyvärr så körde vi åt fel håll så vi var tvungna att vända och köra igenom hela stan igen och ut på andra sidan, jaja..så kan det gå. Jurmala var i alla fall jätte fint, kan tänka mig hur det ser ut på sommaren, måste åka hit med familjen, helt klart. Tog inga bilder där för det var så kallt och igenbommat överallt. Vi åt lunch på en lokal restaurang där det var prisvärt faktiskt, en grillad kyckling filé med pommes ch sallad för ca 70:-, annars tycker jag att Lettland är dyrt. inte alls så låga priser som jag räknat med.
Dagen slutade på TGI Fridays med en öl och lite snacks, det var trevligt. Imorgon blir det barnhemsbesök igen.
lördag 4 februari 2012
Hej då till Kaunas.
Med bilen full av mjukt toalettpapper för barnens näsor och en hel del schampo och tvättsvampar (önskan från Lopselis) åkte vi dit för att besöka barnhemmet en sista gång den här resan.
På tredje våningen var det dans innan lunch och jag träffade på en väldigt speciell person för mig Demjanas. han såg så frisk och kry ut, full av energi som vanligt.
En annan liten tjej som vi har träffat många gånger vid det här laget, hon heter Aiste, och jag hoppas och tror att hon snart är på väg till Sverige.
Det som är bra med lopselis är att barnen leker på golvet och inte i hagar, de är fria att gå runt på hela våningen och bor i små rum med plats för 2-4 barn.
Alla barn bor i spjälsängar, även de större barnen.
Kl 12.30 skulle barnen äta lunch och vi behövde sätta oss i bilen och åka till Vilnius för att flyga vidare till Riga. Kaunas är fint, om än slitet, så är det en mysig liten stad.
kl. 18.00 landade vi i Riga, som man ser på en gång var en mycket mer utvecklad stad än Kaunas och Vilnius. Lettland har kommit längre i utvecklingen på många sätt, det syns klart och tydligt.
Vi unnande oss en sen men värförtjänt middag på en supermysig restaurang i gamla stan som heter Ribs & Rock, kanonfin mat och inredning se här.
Prisnivån är ungefär samma som hemma 170:- för en bra köttbit med tillbehör, i jämförelse skulle nog samma måltid i Kaunas kosta ca 70:- så det är stor skillnad.
På tredje våningen var det dans innan lunch och jag träffade på en väldigt speciell person för mig Demjanas. han såg så frisk och kry ut, full av energi som vanligt.
En annan liten tjej som vi har träffat många gånger vid det här laget, hon heter Aiste, och jag hoppas och tror att hon snart är på väg till Sverige.
Det som är bra med lopselis är att barnen leker på golvet och inte i hagar, de är fria att gå runt på hela våningen och bor i små rum med plats för 2-4 barn.
Alla barn bor i spjälsängar, även de större barnen.
Kl 12.30 skulle barnen äta lunch och vi behövde sätta oss i bilen och åka till Vilnius för att flyga vidare till Riga. Kaunas är fint, om än slitet, så är det en mysig liten stad.
kl. 18.00 landade vi i Riga, som man ser på en gång var en mycket mer utvecklad stad än Kaunas och Vilnius. Lettland har kommit längre i utvecklingen på många sätt, det syns klart och tydligt.
Vi unnande oss en sen men värförtjänt middag på en supermysig restaurang i gamla stan som heter Ribs & Rock, kanonfin mat och inredning se här.
Prisnivån är ungefär samma som hemma 170:- för en bra köttbit med tillbehör, i jämförelse skulle nog samma måltid i Kaunas kosta ca 70:- så det är stor skillnad.
fredag 3 februari 2012
En lång dags färd mot en (kylig) natt.
Det blev en kylig natt med ca -25 utomhus, och på hotellet var det inte så varmt heller max +15 i rummen, men de hade fina och tjocka tecken så det gick fint att sova.
Först i tur var att lämna en hel bil full med saker på Lopselis, medciner, majskrokar, prematurkläder, m.m. som allid blir man väl mottagen när man kommer.
Barnläkaren Daiva Förljde med oss till småbarnshuset med alla saker och vi passade på att titta in på småbarnsavdelningen och träffa några sötnosar.
Lilla Rickardas i en body skänkt från Lundmyr
Nappflaskorna från Elodie var också poppis
..och majskrokarna som vi köpte igår.
Åhh vilka underbaringar..
Vi åkte sen mot Siaulilai (utalas sholee) för att besöka det statliga barnhemmet (babies & Childrens home) denna stad ligger 14 mil norr om Kaunas och det är ungefär halvvägs till Riga. Det var en lång resa dit, nitvis var det bara vanlig landsväg, oplogad sådan och eftersom det är så kallt så blir det ju snö rök efter långtradarna.. och på vår hyrbil är det gränsfall om det är vinterdäck hmmm...
Barnhemmet var helt ok, helt och rent, kändes fräscht även om det var ganska många mörka korridorer med panel på väggarna.
Barnhemsföreståndaren berättade att de hade statliga pengar för att driva barnhemmet, men mediciner och andra saker som staten tycker är extra, det får de betala själva genom tex bidrag.
Vi fick inte fota barnen så det blev lite kort på annat..men när vi kom in till bebisavdelningen så låg en kille i en säng, sovande som en liten vaxdocka, han hade fått en allvarlig hjärnskada efter att någon i familjen hade slängt in honom i väggen..säkert inte bara en gång, utan många, han var två år och såg ut som kanske 8 månader, mycket tragiskt.
De mindre barnen lekte i stora lekhagar, som de på bilden, de var ganska reserverade vilket kändes lite konstigt, barnhemsbarn har liksom tendens att gilla alla vuxna.
Barnhemmet behövde framförallt blöjor, mediciner och nappflaskor, så vi hade med oss en del nappflaskor, och blöjor, vi sa också att vi skulle gärna ge dem mediciner, så vi fick helt sonika följa med till apoteket och de fick peka vad de ville ha, när vi skulle batala så visade det sig att de inte tog kort, så då fick vi åka till närmaste shoppingcenter för att ta ut pengar, suck.
alla var nöjda och glada, och vi fick en chokladkartong som tack.
Barnhemsföretsåndaren Vilma till höger och hennes sekreterare Victoria, som pratade bra engelska.
Vi käkade middag i Siaulilai som hade ett jätte fint shoppingcenter, innan vi åkte tillbaka mot Kaunas.
Det var en lång och mörk hemresa, och vi unkom med blotta förskräckelsen en stor älg som stod vid vägkanten, vi såg den inte förrän vi nästan höll på att passera den. gulp, den hade vi inte gärna velat haft genom vindrutan.
summan av denna dagen var lite konstig, barnhemmet var helt ok, barnen såg helt ok, ut, men det fanns liksom ingen riktig glädje, det kändes inte alls som den där glada stämningen som är på Lopselis.
Först i tur var att lämna en hel bil full med saker på Lopselis, medciner, majskrokar, prematurkläder, m.m. som allid blir man väl mottagen när man kommer.
Barnläkaren Daiva Förljde med oss till småbarnshuset med alla saker och vi passade på att titta in på småbarnsavdelningen och träffa några sötnosar.
Lilla Rickardas i en body skänkt från Lundmyr
Nappflaskorna från Elodie var också poppis
..och majskrokarna som vi köpte igår.
Åhh vilka underbaringar..
Vi åkte sen mot Siaulilai (utalas sholee) för att besöka det statliga barnhemmet (babies & Childrens home) denna stad ligger 14 mil norr om Kaunas och det är ungefär halvvägs till Riga. Det var en lång resa dit, nitvis var det bara vanlig landsväg, oplogad sådan och eftersom det är så kallt så blir det ju snö rök efter långtradarna.. och på vår hyrbil är det gränsfall om det är vinterdäck hmmm...
Barnhemmet var helt ok, helt och rent, kändes fräscht även om det var ganska många mörka korridorer med panel på väggarna.
Barnhemsföreståndaren berättade att de hade statliga pengar för att driva barnhemmet, men mediciner och andra saker som staten tycker är extra, det får de betala själva genom tex bidrag.
Vi fick inte fota barnen så det blev lite kort på annat..men när vi kom in till bebisavdelningen så låg en kille i en säng, sovande som en liten vaxdocka, han hade fått en allvarlig hjärnskada efter att någon i familjen hade slängt in honom i väggen..säkert inte bara en gång, utan många, han var två år och såg ut som kanske 8 månader, mycket tragiskt.
De mindre barnen lekte i stora lekhagar, som de på bilden, de var ganska reserverade vilket kändes lite konstigt, barnhemsbarn har liksom tendens att gilla alla vuxna.
Barnhemmet behövde framförallt blöjor, mediciner och nappflaskor, så vi hade med oss en del nappflaskor, och blöjor, vi sa också att vi skulle gärna ge dem mediciner, så vi fick helt sonika följa med till apoteket och de fick peka vad de ville ha, när vi skulle batala så visade det sig att de inte tog kort, så då fick vi åka till närmaste shoppingcenter för att ta ut pengar, suck.
alla var nöjda och glada, och vi fick en chokladkartong som tack.
Barnhemsföretsåndaren Vilma till höger och hennes sekreterare Victoria, som pratade bra engelska.
Vi käkade middag i Siaulilai som hade ett jätte fint shoppingcenter, innan vi åkte tillbaka mot Kaunas.
Det var en lång och mörk hemresa, och vi unkom med blotta förskräckelsen en stor älg som stod vid vägkanten, vi såg den inte förrän vi nästan höll på att passera den. gulp, den hade vi inte gärna velat haft genom vindrutan.
summan av denna dagen var lite konstig, barnhemmet var helt ok, barnen såg helt ok, ut, men det fanns liksom ingen riktig glädje, det kändes inte alls som den där glada stämningen som är på Lopselis.
torsdag 2 februari 2012
Oj oj oj!
Efter en tidig morgon landade vi i Vilnius kring 10, det kändes ganska kallt när vi steg av planet, -29 visade termometern. Tur man hade yllebyxorna på sig.
Kl. 12.30 landade Pernilla och Gunilla från Umeå och vi klämde in oss i bilen och åkte genast till Kaunas så vi skulle hinna med vårt besök på Lopselis.
Denna lilla söta pojke 1 månad gammal hetter Gustavs, han somnade i min famn, underbart, han luktade bebis :-)
En annan liten sötis hittade vi på samma våning, han var för tidigt född i va 34 och hittades i återlämningsluckan på sjukhuset.
Det var ett bra besök, några av de lite större barnen hade fått nya familjer och det var härligt att höra. Av barnläkaren fick vi en lista på mediciner som de hade på sin önskelista, inga konstiga mediciner bara typ hostmedcin, vitaminer, fiskleverolja, nässprejjer, bronkit te och lite smått och gott.
Något som personalen köpte själva till barnen var majskrokar, det tycker barnen om, men de får inte det av universitetssjukhuset, men nu har vi köpt en 10 jätte påsar som skall räcka ett tag, de kostade 6:- st så det var ju ingen större kostnad direkt.
Nu är det dags att krypa ner i sängen, det är kallt här, det blir att sova med både långkalsonger och strumpor
Kl. 12.30 landade Pernilla och Gunilla från Umeå och vi klämde in oss i bilen och åkte genast till Kaunas så vi skulle hinna med vårt besök på Lopselis.
Denna lilla söta pojke 1 månad gammal hetter Gustavs, han somnade i min famn, underbart, han luktade bebis :-)
En annan liten sötis hittade vi på samma våning, han var för tidigt född i va 34 och hittades i återlämningsluckan på sjukhuset.
Det var ett bra besök, några av de lite större barnen hade fått nya familjer och det var härligt att höra. Av barnläkaren fick vi en lista på mediciner som de hade på sin önskelista, inga konstiga mediciner bara typ hostmedcin, vitaminer, fiskleverolja, nässprejjer, bronkit te och lite smått och gott.
Något som personalen köpte själva till barnen var majskrokar, det tycker barnen om, men de får inte det av universitetssjukhuset, men nu har vi köpt en 10 jätte påsar som skall räcka ett tag, de kostade 6:- st så det var ju ingen större kostnad direkt.
Nu är det dags att krypa ner i sängen, det är kallt här, det blir att sova med både långkalsonger och strumpor
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)