En lång dags färd mot en (kylig) natt.

Det blev en kylig natt med ca -25 utomhus, och på hotellet var det inte så varmt heller max +15 i rummen, men de hade fina och tjocka tecken så det gick fint att sova.

Först i tur var att lämna en hel bil full med saker på Lopselis, medciner, majskrokar, prematurkläder, m.m. som allid blir man väl mottagen när man kommer.

Barnläkaren Daiva Förljde med oss till småbarnshuset med alla saker och vi passade på att titta in på småbarnsavdelningen och träffa några sötnosar.

Lilla Rickardas i en body skänkt från Lundmyr

Nappflaskorna från Elodie var också poppis

..och majskrokarna som vi köpte igår.

Åhh vilka underbaringar..

Vi åkte sen mot Siaulilai (utalas sholee) för att besöka det statliga barnhemmet (babies & Childrens home) denna stad ligger 14 mil norr om Kaunas och det är ungefär halvvägs till Riga. Det var en lång resa dit, nitvis var det bara vanlig landsväg, oplogad sådan och eftersom det är så kallt så blir det ju snö rök efter långtradarna.. och på vår hyrbil är det gränsfall om det är vinterdäck hmmm...

Barnhemmet var helt ok, helt och rent, kändes fräscht även om det var ganska många mörka korridorer med panel på väggarna.

Barnhemsföreståndaren berättade att de hade statliga pengar för att driva barnhemmet, men mediciner och andra saker som staten tycker är extra, det får de betala själva genom tex bidrag.

Vi fick inte fota barnen så det blev lite kort på annat..men när vi kom in till bebisavdelningen så låg en kille i en säng, sovande som en liten vaxdocka, han hade fått en allvarlig hjärnskada efter att någon i familjen hade slängt in honom i väggen..säkert inte bara en gång, utan många, han var två år och såg ut som kanske 8 månader, mycket tragiskt.

De mindre barnen lekte i stora lekhagar, som de på bilden, de var ganska reserverade vilket kändes lite konstigt, barnhemsbarn har liksom tendens att gilla alla vuxna.

Barnhemmet behövde framförallt blöjor, mediciner och nappflaskor, så vi hade med oss en del nappflaskor, och blöjor, vi sa också att vi skulle gärna ge dem mediciner, så vi fick helt sonika följa med till apoteket och de fick peka vad de ville ha, när vi skulle batala så visade det sig att de inte tog kort, så då fick vi åka till närmaste shoppingcenter för att ta ut pengar, suck.

alla var nöjda och glada, och vi fick en chokladkartong som tack.

Barnhemsföretsåndaren Vilma till höger och hennes sekreterare Victoria, som pratade bra engelska.

Vi käkade middag i Siaulilai som hade ett jätte fint shoppingcenter, innan vi åkte tillbaka mot Kaunas.

Det var en lång och mörk hemresa, och vi unkom med blotta förskräckelsen en stor älg som stod vid vägkanten, vi såg den inte förrän vi nästan höll på att passera den. gulp, den hade vi inte gärna velat haft genom vindrutan.

summan av denna dagen var lite konstig, barnhemmet var helt ok, barnen såg helt ok, ut, men det fanns liksom ingen riktig glädje, det kändes inte alls som den där glada stämningen som är på Lopselis.